Togehter we cry "/
Hade ingen aning om att de kunde göra så ont! Så ont i hjärtat när ens lilla älskling tröstlöst skriker och gråter.. Man liksom känner hur paniken och frustrationen sakta kryper fram, o känner sig hjälplös! Värdelös! Maktlös! Allt!
Händer inte så ofta i och för sig då Mirre är en väldigt nöjd och lugn bebis, men när de väl händer.. Herregud!!
Brukar sluta med att vi båda ligger i soffan och stor tjuter :P Sen kommer pappa Jimmy och skrattar åt mig och tar Miranda i famnen o lyckas oftast på något magiskt sätt vagga henne till sömns.. Allt bra, eller? Trodde ni ja, ni trodde säkert mitt lipanfall slutar här? Oh nej :D Sen går jag runt o lipar nån timme över vilken dålig mamma jag är som inte förstår varför mitt barn gråter, och till råga på allt så lämnar jag bort henne! Till hennes pappa då men ändå! Åh vilket drama :D Så skönt sen när man lugnar ner sig o inser att de e rätt normalt ändå, fast jaa, del två när jag går o lipar för mig själv går ju att diskutera :D Va bara tvungen och skriva av mig! Tjingeling!
hihi du är inte ensam!
Neoh var sådan där ett tag att han bara skrek otröstligt och jag vart skitledsen :P Sedan började han med miniform och de blev bättre,, men nu har de börjat igenn :/ Min mamma brukar ta över ibland och vagga han och sånt.. Jag brukar också blir ännu ledsnare då för man känner sig så maktlös och dålig :P Men man får, man måste be om hjälp ibland :)
Svar : Jaså, hehe. Jag vet inte :P Det är väl bara bra att hon går upp antar jag :P Men som sagt man ska väl inte ta för hårt på allt de där så länge de äter och säger ifrån när de är hungriga osådär så är de no ingen stor fara :P
