Mirremanda

Hade ingen aning om att de kunde göra så ont! Så ont i hjärtat när ens lilla älskling tröstlöst skriker och gråter.. Man liksom känner hur paniken och frustrationen sakta kryper fram, o känner sig hjälplös! Värdelös! Maktlös! Allt!
Händer inte så ofta i och för sig då Mirre är en väldigt nöjd och lugn bebis, men när de väl händer.. Herregud!!
Brukar sluta med att vi båda ligger i soffan och stor tjuter :P Sen kommer pappa Jimmy och skrattar åt mig och tar Miranda i famnen o lyckas oftast på något magiskt sätt vagga henne till sömns.. Allt bra, eller? Trodde ni ja, ni trodde säkert mitt lipanfall slutar här? Oh nej :D Sen går jag runt o lipar nån timme över vilken dålig mamma jag är som inte förstår varför mitt barn gråter, och till råga på allt så lämnar jag bort henne! Till hennes pappa då men ändå! Åh vilket drama :D Så skönt sen när man lugnar ner sig o inser att de e rätt normalt ändå, fast jaa, del två när jag går o lipar för mig själv går ju att diskutera :D Va bara tvungen och skriva av mig! Tjingeling!

Fick aldrig några förvärkar eller något som jag gått o väntat på, fick migrän. Efter att ha haft de i ett dygn ringde vi förlossningen och de bad oss komma in på kontroll. Visade sig att jag hade högt blodtryck och ä-v, och efter ultraljudet märkte de även att jag hade för lite fostervatten, såpass lite att de inte ens ville vänta tills nästa morgon utan sätta igång de hela direkt. Låg med pinvärkar i 13 timmar utan att de hände ett skvatt, höll på att bli tokig, men va helt omogen när de satte igång det så, kanske inte så konstigt, va vet jag. Fick morfin o något för att kunna sova eftersom jag inte sovit natten innan heller men de hjälpte inte alls. Duschade flera timmar, fick akupunktur men de va bara dumt för glömde bort att jag hade såna i skallen när jag fick värk så donka huvet bakåt haha. Sen va jag o Jimmy ute i korridorerna o vandrade en massa med, de var riktigt skönt faktiskt!  Någon timme senare gjorde de så vattnet gick, men de märktes knappt förutom att de gjorde ruskigt ont eftersom jag hade värkar typ hela tiden. Sedan rullade de in oss i förlossningssalen och presenterade mig och lustgasen för varandra, vi skulle bli mycket goda vänner inom en snar framtid! :D
Sen la de EDA, men den höll de på o krånglade med fram o tillbaka ända tills krystvärkarna i princip. Fick läggas om helt och hållet tre gånger (av tre olika personer) och de bråkade varje gång med den typ tio gånger. Jimmy som såg de hela fick så fruktansvärt ont i sin egen rygg så han började med lustgasen haha.
Från att ha gått helt galet segt i början gick de alldeles för fort på slutet, så fick en seg och en snabb förlossning i en kan man säga! Fick däremot bråka om lustgasen med Jimmy, typ dra den ifrån honom, tror han använde den mer än jag faktiskt. En sak jag aldrig kommer glömma är att under näst sista krystvärken så tittade jag upp mot Jimmy för jag va helt panikslagen och trodde jag skulle dö, och tyckte helt sjukt synd om mig själv så flinade han åt mig :D Då avbröt jag allt och började lipa istället :P Sista krystvärken kom en läkare in o tryckte på magen, men de märkte jag aldrig, eller har inget minne av det.. Var mamma som sa de till mig när hon läst journalen, men jag var helt övertygad om att dom hade fel men efter att ha frågat Jimmy samma fråga sen så visade de sig att de va jag som mindes fel, eller inte mindes alls rättare sagt. Sen fick Jimmy lite tid ensam med sin dotter när jag var på op , o de tror jag var jätte nyttigt, han fick visa mig sen hur man skulle sätta på blöjan ordentligt osv :D Fast de va ju dagen efter, kunde inte röra mina ben på hela natten där sen fick helt tokigt mycke bedövning efteråt, va lite frustrerande när hon skrek och så, kunde ju bara ligga där liksom. Men Jimmy skötte de jätte bra! Hade aldrig vågat tro när vi kom till förlossningen att jag ett drygt dygn senare skulle få hålla vår älskade bebis i famnen!! Så häftigt, magiskt! Glömde genast bort hur en värk kändes :D Jimmy fick nästan rätt, han har hela tiden sagt att den 1 juli kommer hon, de satte ju igång då men först 2:a såg hon dagens ljus, tretton hela dagar efter BF, men de sega dagarna känns som bortblåsta <3

Ena barnmorskan satt och skrev på datorn i förlossningssalen.
Jimmy efter lite mycke lustgas: ÖÖh, har ni internet på dom där eller?
Chockad barnmorska: Eh, va menar du.. Eh, Nej de har vi inte..
Sen går barnmorskan ut.
Jimmy kollar på mig som är mitt uppe i en värk : Hon ljuger.. Dom har visst internet!!

Barnmorskan: Lustgasen är bara till för mammorna.
Jimmy: Ookej okej, *drar in mer än någonsin*
Barnmorskan kommenterade inte saken mer :P

Rätt stolt över mig själv faktiskt, sa inget elakt/fräste eller något till varken personal eller Jimmy, svor inte en enda gång heller faktiskt, nog första gången på många år jag lyckats med det under en såpass lång tid :D